- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
144

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för ett ögonblick alldeles bedöfvades. Ehuru smärtan afpassade
honom ett sakta stönande, störtade han dock genast åter
mot sin fiende, enär han insåg att hans räddning endast och
allenast hängde på hans bestämda uppträdande. Nu grep Hurry
honom om lifvet, lyfte honom öfver bryggan, kastade honom
ned emot densamma och föll därpå med hela sin stora tyngd
öfver honom. Vid detta sista fall blef den stackars indianen så
bedöfvad, att hans atletiske hvite motståndare hade honom
fullständigt i sin makt. Denne fattade med båda händerna tag
om sitt offers strupe, pressade den tillsamman så hårdt som
om den suttit i ett skrufstäd samt böjde ned huronens hufvud
öfver bryggans kant, så att detta nådde vattnet. Vildens ögon
trycktes nästan utur sina hålor, tungan utsträcktes, och hans
näsborrar utvidgades, som om de varit nära att sprängas.

Just i detta ögonblick, då Hurry var öfvertygad om, att
han vunnit en fullständig seger, kastades med stor behändighet
ett bastrep om hans armar, och händerna blefvo i ett
ögonblick sammanbundna på ryggen med en sådan kraft, att hans
egen stora styrka icke förmådde förhindra det. I samma
ögonblick bands ett liknande streck om hans ben, och trots
sitt motstånd blef Hurry släpad bort från sitt offer och
rullad midt ut på bryggan, så hjälplös som om han varit ett
liflöst ting. Det oaktadt reste sig dock icke hans befriade
motståndare. Oaktadt han åter börjat andas, hängde dock fortfarande
hans hufvud så kraftlöst ut öfver bryggans kant, att man
varit frestad tro det hans hals blifvit alldeles afbruten. Först
så småningom återvann han sina krafter, och det förflöt flera
timmar, innan han åter var i stånd att röra sig. Hvarken i
andligt eller fysiskt hänseende kunde han någonsin sedermera
öfvervinna följderna af den dödsångest hvari han vid detta
tillfälle sväfvat.

Hurrys nederlag och fångenskap hade orsakats af det
blinda raseri, hvarmed han hade uppbjudit alla sina krafter gent
emot den fallne motståndaren. Medan han var sysselsatt med
denne hade två af de huroner, han förut kastat i vattnet, åter
klättrat upp på bryggan, och en af dem hade så pass återvunnit
sin fattning, att han kunde hämta bastrep och binda Hurry,
medan denne var upptagen med sitt förfärliga försök att mörda
sin fiende.

Sålunda hade nu bladet vändt sig, och den för några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free