Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i hålor och andra svårtillgängliga ställen i stället för att visa
tapperhet och hjältemod, som det höfves krigare. Chingachgook
vill icke kalla på flera män från sin stam, ty han tror sig om att
själf kunna jaga mingoerna under deras fega flykt, så vida de
icke krypa under jorden. Han skall under sådana förhållanden,
endast följd af Wah-ta-Wah, förfölja dem ända till Kanada.
De två äro båda delawarer och tillräckligt många för att
skrämma alla huronerna på flykten till deras hem.
— Det är bra svaradt! utbrast Hjortdödaren hänryckt.
Det svaret kommer alldeles säkert att bringa huronerna i raseri,
oaktadt stora ord ej alltid äro uttryck för eller liktydiga med
stora handlingar. Men nu, Hetty, är det din tur att yttra dig.
Låt oss nu höra hvad du vill, och jag lofvar dig att samvetsgrant
uträtta ditt ärende!
— Gud har gifvit huronerna ett land, liksom han gifvit oss
ett, svarade Hetty mildt. Han har tydligen afsett, att vi
skulle lefva åtskilda. Denna sjö är vår tillhörighet, och om vi
skola lämna den, göra vi det frivilligt, men aldrig på befallning af
huronerna.
— Det är rätt, Hetty. Jag skall omtala för mingoerna
hvad du nu yttrat och jag tänker att de nog låta sig nöjas
därmed. Judith, nu är det din tur. När du uttalat din åsikt, är
mitt uppdrag till eder fullgjordt.
— Du känner allt för väl hvilket svar jag kommer att lämna,
Hjortdödare, svarade Judith allvarligt. Jag öfvergifver aldrig
mina landsmän - för att bli en indians slafvinna. Hellre vill
jag dö.
Den unga flickans bestämdhet gladde den präktige jägaren,
och han lofvade äfven henne att med samvetsgrannhet uträtta
ärendet. Därpå stego alla upp, och Hurry förklarade, att han
snart ämnade lämna kastellet. Så fort han yttrat detta, löste
Hjortdödaren kanoten, och Hurry tog afsked af dem alla, ett
afsked, som dock gifvetvis icke var hvarken varmt eller hjärtligt.
Därpå hoppade han ned i båten, och Hjortdödaren rodde
honom i land.
— Hurry, sade Hjortdödaren vid afskedet, om du vill
handla som en ärlig man emot oss, så bed garnisonens officerare,
att företaga ett ströftåg i denna ort mot mingoerna. Det är
uteslutande för Judiths och Hettys skull, jag ber dig härom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
