Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyssna till hvad han hade att säga och på alla de sätt de kunde,
bevisa honom sin hängifvenhet och sitt deltagande. Endast
Hjortdödaren själf tycktes vara fullkomligt lugn och samtalade
med dem gladt och sorglöst, ehuru han sorgfälligt underlät
hvarje antydan på det hemska öde som en hvar och äfven han
själf trodde förestå honom.
Efter en kort stund vinkade jägaren åt Judith och bad
henne följa sig öfver till »Arken», enär han hade någonting att
säga henne. Judith gick genast med honom in i kajutan och
satte sig ned, medan den unge mannen fattade den bössa, hon
gifvit honom och lade det vackra vapnet öfver sina knän, sedan
äfven han slagit sig ned. Sedan han ännu en gång noga synat det
utmärkta vapnet från mynningen till kolfven och undersökt
hvarje del af detsamma med en synnerligt stor omsorg, satte
han det slutligen ifrån sig och sade:
— Judith! Ifall jag icke tagit fel ville du skänka mig
denna bössa, och jag för min del mottog den med tacksamhet,
emedan jag vet, att en ung flicka, icke kan ha stort gagn af
skjutvapen. »Killdeer» har ett godt rykte om sig och förtjänar
det också. Men — tillfogade han suckande — hur länge skall
den månne vara min? Det är en mycket allvarlig fråga, och om
vi skola besvara den fullt ärligt, så måste vi erkänna att den
snart åter skall sakna ägare.
— Hvad skulle jag göra med den, om ett sådant fall, som
det du nu nämner, skulle inträffa? frågade Judith, i det hon af
hänsyn till Hjortdödaren sökte behärska sin sinnesrörelse.
— Just därför var det, jag önskade tala med dig. Judith.
Se, där är nu Chingachgook! Fastän han visst icke är någon
mästerskytt — ty dit kan ett rödskinn aldrig nå — så är han
likväl en duktig jägare och kan i alla händelser förkofra sig.
Dessutom är han min verkligt sanne vän, och därför skulle jag gärna
önska, att den store Ormen måtte få ärfva bössan efter mig,
naturligtvis i den händelse något skulle inträffa som hindrar
mig själf att mottaga din värdefulla gåfva. Jag anser att ett
så dyrbart vapen måste ha en värdig ägare.
— Lämna den till hvem du vill, Hjortdödare! Bössan
är din egendom, och du kan handla med den, som dig för godt
synes. Chingachgook skall få den, när det är så, att du önskar
det, ifall du icke själf skulle återkomma och göra dina rättigheter
gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
