- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
198

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Trots den gynnsamma stämningen för Hjortdödaren,
bestämdes det dock enhälligt, att man skulle fortsätta. De
hittills företagna profven hade skänkt huronerna allt för stort nöje,
för att de skulle frivilligt afstå från det fortsatta nöjsamma
skådespelet. Rivenoak försökte dock fortfarande att hejda uppträdet
i rätt tid, ty han önskade uppriktigt att få upptaga den
utmärkte jägaren i sin stam. Därför utvalde han fyra eller fem af
stammens bästa skyttar att företaga skottprofvet samt gjorde
dem därvid uppmärksamma på nödvändigheten att genom
vackra skott häfda sitt anseende.

Hjortdödaren kände sig lättare om hjärtat, då han såg de
utvalda krigarne träda in i kretsen med sina laddade bössor. Han
var till mods som en sjuk, hvilken länge plågats och som hälsade
den annalkande döden som en vän och befriare. Hvarje
felskott kunde bringa döden. En lätt darrning på handen, när det
trycktes af, kunde på en gång afgöra den stora frågan om lif
eller död. Hjortdödaren visste, att mången gång hade offrets
kval hastigt ändats med en kula genom hufvudet, då en häftig
och ovarsam hand fört bössan. Han väntade därför, att allt
snart skulle vara slut och kände ett slags smärtsam glädje vid
tanken på, att han skulle falla för sitt käraste vapen — bössan.
Ett afbrott inträffade dock.

Det vållades af Hetty, som ångestfullt följt de föregående
profven. Hon steg fram och tilltalade indianerna med ett
allvar, som om hon visste sig fullkomligt beskyddad af Guds
allmakt.

— Hvarför plågen i den stackars Hjortdödaren? frågade
hon med sin klara, rena stämma. — Hvad har han gjort eder,
som berättigar eder att leka med hans lif? Hvem har berättigat
eder att sätta eder till doms öfver honom? Kunnen I måhända
läka de sår I tillfogen honom och återgifva det lif I tagen? Veten
I ej, att Hjortdödaren är vänligt sinnad mot eder? Då Hurry
och Hutty drogo ut för att taga edra skalper, var det Hjortdödaren,
som vägrade att deltaga i deras företag. Han stannade
ensam kvar i kanoten utan att göra eder något ondt — och nu
viljen I löna hans ädelmod med att pina honom!

Huronerna åhörde lugnt Hettys förebråelser, som af en
indian tolkades på stammens språk. Rivenoak svarade och hans
tal öfversattes till engelska.

— Min dotter kan tala fritt, sade höfdingen mildt och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free