Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemmar, stampade med fötterna och tog några steg fram och
tillbaka, hvarigenom blodet åter kom i omlopp och krafterna
återvände med oförminskad styrka.
Människan tänker sällan på döden, när hon är fullt medveten
om sin hälsa och styrka. Så gick det också med Hjortdödaren.
Ehuru han för en kort stund sedan trott sig räddningslöst
förlorad, började han hoppas på nytt, sedan han åter kände
sig vara herre öfver sina lemmar. Han började åter grubbla på
en utväg att befria sig ur sina fienders våld och blef åter i fullaste
mått den lugne, kallblodige och bestämde skogsmannen, som
kände alla sina hjälpmedel och var beredd att begagna dem.
Så snart Hjortdödaren var fri, slöto indianerna en trång
krets omkring honom. Deras önskan att kufva hans mod blef
så mycket starkare ju svårare det syntes. Stammen såg sin ära
i fara och därför förlorade äfven kvinnorna sin medkänsla för
mänskligt lidande. Deras hotande röster blandade sig med
männens så ifrigt, att de senare drogo sig tillbaka, öfverlämnande
fången till kvinnorna, på det att deras hån och bespottelse
skulle egga honom till raseri och försätta honom i ett sinnestillstånd,
som vid hans öfverlämnande i männens våld skulle göra
honom mindre egnad att uthärda den kroppsliga tortyren.
Kvinnorna och i synnerhet den försmådda Sumach sparade ej heller
sina lungor. De beskyllde fången för alla möjliga laster och gåfvo
honom namnen på de smutsigaste och mest föraktade djur de
kände.
Hjortdödaren fann sig lugnt häri. Hans tankar voro allt
för upptagna för att störas af upphetsade gamla kvinnors
skällsord. Ju, mera deras raseri och ifver stegrades, ju lugnare blef
han, tills ändtligen hans plågoandar insågo sin oförmåga och
krigarne trädde emellan, begynnande sina förberedelser till den
martering, som skulle ställa fångens själsstyrka på det
hårdaste och smärtsammaste prof. Ett plötsligt meddelande,
bragt af en tolfårig indiangosse, vållade dock ett uppehåll häri
och väckte stor oro bland kvinnorna, under det att männen
blefvo stående i en afvaktande ställning, värdigt stödjande
sig mot sina vapen. Rivenoak tecknade till sina män, att de
ej skulle upplösa kretsen, men förhålla sig lugna. I nästa
ögonblick blef Judith synlig bak huronernas leder och fördes strax
in i kretsen.
Hjortdödaren var ej minst förvånad öfver hennes ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
