Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anden skänker ofta de minsta djur de präktigaste färger, då han
kläder Älgen i strida och grofva hår. Har min dotter måhända
en stor wigwam i närheten af sjön? Huronerna hafva ej förmått
finna den.
— Höfding, svarade Judith. Det skulle ej tjäna till något
att nämna min rang och min bostad. I skulle dock ej förstå mig,
men tron edra ögon. Den dräkt jag bär är icke någon vanlig
kvinnas och med sådana smycken som mina visa sig endast
höfdingars hustrur och döttrar. Lyssnen och hören hvarför jag
kommit till edert folk. I veten, att Yankees hafva unga män
lika väl som huronerna och att deras antal ej är ringa.
— De äro så många som bladen på träden. Det vet hvarje
huron.
— Godt, höfding! Om jag hade medtagit en skara af dem,
så skulle det vållat oro ibland eder och mina och edra unga män
skulle hafva blickat fientligt på hvarandra, isynnerhet då mina
unge män hade sett den man, som I hafven dömt att pinas.
Han är en stor jägare och yankees älska honom. Det skulle
hafva kommit till strid och huronernas väg till Kanada skulle
hafva blifvit färgad af blod.
— Den är allaredan blodig nog att göra våra ögon mörka,
svarade Rivenoak dystert. Mina unga män se, att det är
huronernas blod.
— Ja, ännu mera huronblod skulle hafva flutit, om jag
hade kommit med mina blekansikten. Jag hade hört talas om
Rivenoak och tänkte, att det skulle vara godt att skiljas i frid
från honom. Han älskar de i elfenben skurna djurbilderna och
se, jag är hans väninna och skall skänka honom dem alla, om
han utlämnar till mig den store hvite jägaren, som jag behöfver
i min wigwam.
Hjortdödaren öfversatte Judiths ord och tillbudet af ännu
två elefanter och några andra föremål, särskildt de tidigare
nämnda pistolerna, väckte liflig rörelse bland huronerna. Endast
Rivenoak förblef oberörd och vägrade att mottaga gåfvorna.
— Min dotter kan gärna behålla sina gåfvor, sade han
stolt. Denne jägare skall icke lämna oss. Mina unge män
önska undersöka, om han verkligen är så tapper, som han ger
sig ut för.
— Nej, huron, nu ljuger du! afbröt honom Hjortdödaren.
Skrutit har jag ännu aldrig och ingen skall någonsin höra mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
