Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begifva sig bort till delawarernas byar, dit de anlände nästa dags
afton.
Det krig, hvars början vi här hafva skildrat, blef häftigt
och blodigt. Delawarernas stora orm vann så stort anseende i
sin by, att hans namn alltid nämndes med den djupaste aktning.
Wah-ta-Wah, hans hustru, skänkte honom en son, hvilkens öden
vi skola lära att känna i en följande berättelse. Chingachgook
kallade honom Uncas. Han var den siste af sin stam, som bar
detta berömda namn.
Hjortdödaren, som framdeles blef bekant under namnet
»Falköga», vann vida omkring stor berömmelse och knallen af
hans bössa skorrade snart lika illa i mingoernas öron som Manitus
rullande tordön. Han slöt sig snart nog till den engelska hären
och ådagalade många förvånande prof på sin snarfyndighet och
sitt oförfärade mod.
Femton år runno hän, innan Hjortdödaren fann tillfälle att
åter besöka sjön. Det förestod ett nytt krig och han och hans
trofaste vän Chingachgook ilade till fortet för att sluta sig till
sina bundsförvandter. Uncas följde med dem och de uppnådde
sjön just i det ögonblick, då solen gick ned. Allt var oförändrat
i den vackra trakten. Floden sorlade som fordom under
trädens gröna hvalf. Den lilla klippa, hvarpå Hjortdödaren
funnit sin vän Chingachgook och tagit honom upp i arken,
stod ännu fast, ehuru den så småningom vittrade under inflytelse
af vattnet, som sköljt dess sidor under årtusenden. Bergen
reste sig stolt med sitt underbart sköna diadem af skog och sjön
blänkte i sin ensliga stillhet som en ädelsten, infattad i skogens
oändlighet af skiftande grönt.
Nästa morgon fann Uncas en kanot, som af vind och vågor
drifvits in till stranden. Den blef på några minuter satt i
brukbart skick och alla gingo ombord för att besöka de platser invid
sjön, hvilka minnet gjorde för dem kära och dyrbara. Alla uddar
gledo de förbi och Chingachgook visade sin son det ställe, där
huronerna först slagit läger, och därpå den plats, hvarifrån han
lyckats att bortföra Wah-ta-Wah. Här stego de i land för ett
ögonblick, men begåfvo sig snart till skådeplatsen för striden,
af hvilken senare ännu syntes spår. Vilda djur hade gräft sig
ned till de jordade liken och människoben lågo nu kringströdda
på marken, blekta af regn och solsken.
Från udden rodde de öfver till kastellet, som nu var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
