Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munkames ceremonier. Utom det att dessa föreföllo dem
såsom ett gyckelspel, kände de säkerligen motvilja mot,
att något af deras faders egendom skulle användas till
befordrande af ren vantro. Munkarne afvisades trots moderns
protester ur begrafningshuset. Svårt var det att lugna
henne, men det lyckades till sist, och de båda bröderna
begrofvo själfva sin fader.
Denna historia förefaller icke osannolik och bidrager
till att karakterisera den unge Olaus under hans första
verksamhetsår. Vi se honom varmt hängifven reformationens
sak. Mod och djärfhet saknas icke. Han är färdig att
skrida från ord till handling, obekymrad om följderna. Men
nog är det nu mer af fanatiker än reformator, som
uppenbarar sig i hans sätt att gå till väga. “Honom fattades
ännu understöd af öfning och försiktighet. Han betänkte
icke, att bortkastandet af det gamla var en sak, som borde
vinnas med lämpa och tidens utdräkt“ *.
Munkarne kände sig naturligtvis stötta öfver ett
sådant behandlingssätt. Olai förfärande synes hafva blifvit
rapporteradt till domkapitlets dekan i Strängnäs doktor
Nils, men utan annan verkan än att denne började spetsa
öronen och närmare lyssna till, hvad Olaus hade att
förkunna. Hvad han hörde var sådant, att han däri vädrade
kätteri. Tänk att våga påstå, det ingen före Olaus
predikat sanningen i Strängnäs, utdöma helgondyrkan, upphöja
predikarekallet i församlingen öfver mässläsning och
sådant, fördöma munkarnes tiggeri och yrka på att bikten
borde ske i hjärtat för Gud allena och icke för prästen
o. s. v.
Under sommaren 1523 cirkulera under titeln “Errores
Olai“ dennes villomeningar bland åtskilliga kyrkans män.
Den mest ansedde bland dem, biskop Brask i Linköping,
klagar i ett bref till biskop Magnus iSkara: “Vi hafva
i dessa dagar mottagit bref från några i Upsala kapitel,
huru vådligt det lutherska kätteriet börjar gripa omkring
* Sven Bwlter, Kyrkoceremonierna, Örebro 1888, »id. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
