Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade. Mäster Olof “secretarius“ steg nu fram och höll ett
tal till de gode männen, hvarvid han yppade sig hafva
förstått, att de tyske köpsvennerna där i staden voro ej med
honom väl tillfreds ej heller med de andra, som hade varit
med i det concilio (möte), som senast stod i Örebro. Tanken
var den, att de hade låtit beveka sig att träda ifrån
evangelium och låta det komma på det gamla igen, i det att
de tillstadt hade, att beläte, vigdt vatten, palm och andra
ceremonier skulle blifva beståndande. Det är nog sant,
att sådant tillstaddes, men åt de gamla kyrkobruken gafs
en förklaring, som var förenlig med en bättre uppfattning.
Så skulle, sade man, vigvattnet tjäna till, en erinran om
dopet, men meningen var icke att därmed förringa Kristi
blods renande kraft. Belätena skulle bibehållas till minne
af Kristus och de heliga. Palmen skulle tjäna till erinran om
folkets vördnad för Jesus vid intåget i Jerusalem. Ljusen vid
kyndelsmässan finge ej tillskrifvas någon särdeles verkan,
men de skulle vittna om Kristus såsom det sanna ljuset o. s. v.
Att emellertid Olaus Petri kunde vara med om och
bibehålla ceremonier, som gifvit näring åt mycken vantro,
detta lades honom nu till last. Han försäkrade, att intet
var där tillstadt i concilio (mötet) med mindre det ju var
väl till lidandes och ej var emot Guds ord. Trodde ock,
att deras klander berodde på bristande insikt om, hvad
mötet hade beslutat. Borgmästaren och männen af rådet
talade i samma anda och uppträdde såsom försvarare af
det “sansade nitet“ gent emot det ovisa.
I själfva verket var Örebro-mötets beslut att bibehålla
de gamla kyrkobruken väl befogadt. Det visar sig af
verkningarna. Missnöje uppstod icke blott i Stockholm utan
äfven i landsorten, fast i alldeles motsatt riktning. Tyckte
stockholmarne, att man gått alldeles för sakta, så tyckte
landsborna, att man tagit för långa steg. Tre
Vadstena-bröder, som deltagit i mötet i den tanke, att där skulle
fattas beslut emot lutheranerna, återkommo hem bestörta.
I åtskilliga landsändar utbröto upproriska rörelser. I en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
