Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius Petri afgaf öfver Västerås-riksdagens beslut.
Angående till kyrkan testamenterade gods utgår ärkebiskopen
från den fullkomligt riktiga synpunkten, att de. som gifvit
godsen, liade utan tvifvel haft en god akt och mening därmed.
Denna deras goda afsikt bcfrde fullgöras väl icke efter det
sinne, som de hade, utan efter det sinne, som kunde tagas
af Guds ord. Af sådan där ränta kunde bildas “en
all-männelig kista och drätsel“, d. v. s. en fond, hvaraf fattigt
folk kunde få sitt uppehälle, såsom ock kyrkopräster,
predikanter, kapellaner, skolmästare, studenter och annor ting,
dem man vet af Guds ord, att de uppehållas skola.
Härtill kom slutligen den af konungen på sista tiden
inslagna nya väg i kyrkopolitiken, som tydligen åsyftade,
icke blott att kringskära biskoparnes makt, men göra dem
, öfverflödiga och ställa hela kyrkostyrelsen omedelbart under
statsmakten. Planen härtill var uppgjord af en utländing,
Konrad von Pyhy, en äfventyrare, som inkom i landet
1538, lyckades vinna konungens förtroende och befordrades
till hans kanslär. En annan utländing, Georg Norman, en
pommersk adelsman och af Luther rekommenderad till lärare
åt prins Erik, insattes 1539 till konungens “ordinator och
superattendent“, hvilken med biträde af en adjunkt och ett
s. k. religionsråd skulle utöfva konungens domsrätt öfver
biskopar, prelater och präster samt hålla visitationer på tid
och ort, som af konungen bestämdes. Denna kungliga
öf-verbiskop började sina inspektionsresor hösten 1539, och nu
vidtog en plundring af kyrkans dyrbarheter, som väckfe
mycken ovilja i landet. Visitatorn ägde bestämma, hvad
kyrkorna såsom för gudstjänsten behöfligt fingo behålla.
“Monstranser och heliga kar vandrade till konungens
skattkammare, helgonbildernas smycken prydde hans drottningar,
.och altardukar ändrades om till kläder åt de kungliga
prin-sarne.“ *
Det var högst osannolikt, att en sådan framfart ej
skulle vålla en sammandrabbning mellan de gamla refor-
• Schack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
