Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Carl hår slicVjt mig till Eder*
hans lielsning jag till Eder bär,
Gud och Kung Carl vår lösen är.
”Gud ocb Kung Carl*’ kring fältet skallar;
de hora när den tappre kallar,
ocb klippan, bvarifrån döden gick,
ir stormad i ett ögonblick.
Då slgckna alla afgrundsgapen,
och fältet s|s med lik och vapen,
ocb svärdet rasar blindt, ment tryggt,
i nackeo på den vilda flykt,
och häpne skynda röfvarbanden
mod kapadt ankartåg från stranden.
vStiiden är "utkämpad, allting är åter tyst,
•altens milda Gudinna oedgjuter sitt ljufva sken
Öfver den bloddränkta valplatsen. Men Axel kan
ej finna ro: bedröfvad vandrar hanomkriog bland
de fallna offren och anställer sorgliga betraktelser,
livartill den förfärliga taflan erbjuder honom ett
rikt ämne. Detta skildras af Skalden med fal ja o*
de subliqm episod;
’ Ett mättadt rftfdjur lik låg ren
den slagtning still ocb sof på fiUtct»
och månen gjöt från bimlatäitet
ner på forodeben sitt sken.
Langs utmed nattomböljda viken
Går Axel suckande bland liken.
De ligga parvis, man vid man,
hur hårdt omfamna de bvarao!
Vill du ett trofast famntag skåda
se ej på, kärlekens, der båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
