Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mes sitt en ntttnfcfc rot pi grafven
ock nir bo» dör, i Mob begrafvtu»
det solene barn, link få din mii
som sof ver under Nordens snö.
Dess blomstrlngsdagsr voro konrta.;
se Axel, nu ir nobel bortas
farvil, farväl l” —• £u enck boa drog,
och kramade hane band, ock dog.
i
Hvilket. Ögonblick for den känslofulle Axel!
Också bade det på bonom den förfarligaste
verkan: förståndets forlast. Katastrofen tecknas af
Poeten med dessa melankoliskt bäoryclaude drag:
Då steg frfin underjordens Koder
ej döden, men bane yngre broder,
det bleka Vanvett opp, som går
med vallmokrans kring spridda kår,
pcb ömsom stirrai* mot det boga,
och ömsom ner till jordens grund,
med löjet kring forvrideu mund
och tårar uti balfslickt öga«
Vid Axels kufvnd rörer det,
och sedan irra jemut boos
fjlt-kring grafyen, som i. ferotidstagan
den döde kring sin gömda skatt-,
och strabden körer dag och natt
kaos röraode, b ans hemska klagan.
”Var tyst, var tyst, du bölja blå!
Du får ej så mot straodeu slå.1
Du störer endast mina drömmar;
å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
