- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
8

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knyckiga steg samma dags morgon pulsade i snön
bredvid sin roteman, den långe studenten Andreas från Åbo.

Heikki gaf Andreas en stöt med armbågen och gjorde
ett kast på hufvudet åt majoren till:

— Gubben ä’ arger, som vanligt.

— Undra på det. Alltsedan återtåget beslöts i
Ta-vastehus, är han ursinnig.

Heikki fortfor att beskåda majoren, som red där
vid sidan af leden, fyrkantig, axelbred, skäggig och bister,
med den korta fårskinnspälsen tätt tillknäppt om den
tjocka magen, fettskinande becksömsstöflar i de
halm-omvirade stigbyglarne, bälgvantar och den lurfviga
varg-skinnsmössan djupt neddragen i pannan.

Det var tjugu grader kallt och man var klädd
därefter.

Af majorens ansikte syntes icke mera än ett par
buskiga bryn öfver de små skarpa ögonen samt en röd
näsklump. Resten var bara skägg och skinn.

—- Fryser gör han då inte, mumlade Heikki. Han
har det ju riktigt bra. Rida får han och röken står ur
käften på’n som ur skorstenen på en bagarstuga.

Och han svepte den grå kappan tätare omkring sig
och stampade för att hålla sig varm.

När stormen lagt sig, började soldaterna skaka af
den myckna snö, som fallit på hattar, renslar och
axlar.

Några rotar framför Andreas och Heikki gick en
korpral med en ofantlig snöhög på hufvudet. Det såg
ut som om han bar en väldig, hvit turban.

Han slog med näfven mot pannan och nacken, så
att snön föll af i flockar. Och då visade det sig, att
han i stället för hatt hade hufvudet omviradt af en
slags grå, rödrandig ylleschal.

— Hva’ i Herrans namn har du på skallen, karl?
utbrast löjtnanten, som gick i jämbredd med honom
några steg från leden.

— Det är min gummas underkjol, lyktnant, svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free