- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
11

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af fyra hästar med spannridare, och efter åkdonet
galopperade en officer och en trupp dragoner.

Allt eftersom släden passerade förbi kompanierna,
kommenderades »gif akt!», gevären lades till rätta,
soldaterna stramade upp sig och officerarne saluterade med
värjorna.

Men icke ett hurrarop höjdes, icke en hänförd glimt
lyste i ögonen. Förbi slutna munnar och mulna
anleten gled den stora släden i ilande fart öfver det hvita
snötäcket.

Bekvämt tillbakalutad mot ryggstödet, ända upp till
den pussiga dubbelhakan insvept i en magnifik
bäfver-päls, fet, diger, enögd satt en några och sextio års man
rökande i släden.

Trots kölden tycktes mannen ha det för varmt, ty
han hade skjutit den fina pälsmössan tillbaka och
pannan var fuktig af svett.

Dragen voro regelbundna och rätt vackra, näsan
välbildad, men ansiktet vanställdes af de uppsvällda
kinderna, där bourgognen, hummern och
rapphönspa-stejen satt hullet och färgat hyn starkt röd.

Med ett godmodigt leende och en vänlig blick ur
sitt enda öga betraktade mannen de marscherande
soldaterna, då och då förande handen till mössan och med
en maklig honnör besvarande officerarnes hälsningar.

— Fältmarskalken! mumlade Andreas och sände en
mörk blick efter den bortilande släden.

Så vände han på hufvudet och iakttog majoren för
att se, hvilket intryck på denne åsynen af hans högste
chef, hans excellens fältmarskalken, grefve Vilhelm
Mau-ritz Klingspor, hade gjort.

Så fort släden passerat, stack majoren häftigt värjan
i skidan, körde pipan i mun och började bolma, så
röken, liksom Heikki anmärkt, stod ur skägget på
honom så tät och hvit som ur skorstenen på en
bagarstuga. Och samtidigt hördes några dofva brumningar,
som tycktes komma ur djupet af fårskinnspälsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free