- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
15

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyste öfver de hvita snöfälten, så det gjorde ondt i
ögonen. Blåsten hade stillnat, men kölden tilltog. Snön
knarrade under soldaternas sulor, och andedräkten stod
som en hvit rök kring hästarnes och karlarnes hufvuden.
Då och då rördes trummorna och stegen blefvo lättare
och mera taktfasta. En och annan litligare själ försökte
ta upp en sång, men tysnade snart. Det var för kallt
att sjunga.

En lång stund hade soldaterna marscherat tysta och
trumpna, då plötsligt hurrarop hördes från
Tavastlännin-garnes bortersta kompanier.

Alla vände på hufvudena och vredo halsarne nästan
ur led för att se hvad som var på färde.

Längst borta vid slutet af kolonnen syntes en grupp
ryttare galoppera. De kommo närmare och närmare,
och alltefter som de redo förbi leden brusade
hurraropen. Karlarne lyfte hattarne i vädret och rystade
gevären. Hurrah! Hurrah!... Ropen tilltogo i styrka
och häftighet. Det var glädje och jubel i de sträfva
rösterna. Bruset steg till ett dån. En storm af
hurrarop susade fram öfver leden. Hela kolonnen skrek sig
hes af pur förtjusning.

Nu hade gruppen af ryttare kommit så nära
Björne-borgsregementet, att hvarje enskild person kunde
urskiljas. De drogo in tyglarne och läto hästarne gå i
skridt.

Främst redo tre högre officerare på omkring 50 år.
De två närmast leden långa och ståtliga män, i
synnerhet den i midten, en ovanligt grann karl, som satt som
en gud på en hvit häst af sällsynt skönhet, och talade
med stor liflighet. Den längst till höger var betydligt
kortare i växten. Han red tyst och sluten. Under
hattkanten skymtade en svart bindel tvärs öfver pannan.

Plymerna vajade på de stora Napoleonska
båthattar-ne, som sutto tvärs öfver hjässorna, och ordnarne lyste
på de breda brösten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free