- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
16

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IG

Det gick ett sus genom soldaternas led, sedan
hurraropen och viftningarne lagt sig.

— Adlercreutz ... Sandels ... Döbeln! hviskade de
och tittade på de tre öfverstarne.

— Ser han icke präktig ut, Adlercreutzl vände sig
Andreas till Heikki, som endast vid ett tillfälle förut sett
öfversten på nära håll. Se såna röda och friska kinder
han har! Hade han icke uniformen, skulle han med
sitt fryntliga utseende och sina gråsprängda polisonger
se ut som en treflig landtpatron, hvilket han också är.

Heikki stirrade på öfversten, så Andreas fick puffa
honom i sidan, för att han icke alldeles skulle falla ur
takten.

Sandels hade lämnat de två andra och red fram
för att tala med major Fihlén.

För hvarje gång Andreas såg öfverste Sandels, slog
det honom, hur bra den mannen såg ut. Den svagt
böjda näsan var kanske litet för stor och den tjocka
underläppen sköt ut, men det låg något så nobelt, fint
och stolt öfver hans vackra anlete, och de stora
mörkblå ögonen lyste med ovanlig eld.

Och hans leende!... En världsmans och en kvinno-%
tjusares, tänkte Andreas. Ja, den öfversten var
värk-ligen en ovanligt grann karl.

Gent emot sina officerare och manskapet ansågs han
vara litet stram. Men när han red utmed leden och
karlarne mötte hans kalla, lugna blick, kände de, att det
var en man, som de kunde lita på, och deras
förtroende till sin öfverste var orubbligt.

— En riddare ... en grand-seigneur! mumlade
Andreas och betraktade Sandels, där han lång, rak,
elegant red vid sidan af den kortväxte, fårskinnsklädde
majoren.

— Hvem tyckte du häst om? frågade Andreas Heikki,
sedan öfverstarne ridit förbi.

— Öfverste Adlercreutz, tror jag. Han såg så
hygglig och snäll ut, svarade Heikki.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free