- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
30

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kastade i fyrkant, ett tjockt lager af granris bredt som
golf och till tak hade de lagt unga granar tvärs öfver
öppningen.

Hyddorna voro skyddade mot blåsten, och liggande
tätt intill hvarandra, insvepta i korta fårskinnspälsar och
kappor, hade karlarne det riktigt varmt.

Det var en förpost på tio man som blifvit
utskjuten dit att hålla känning af fienden. Och nu hade
det slumpat sig så lyckligt, att en finsk soldat af någon
obegriplig anledning rusat rakt i famnen på den.

Morgonen därpå skulle de föra honom till kaptenen.
Jeroschka hade rätt. Den lille finnen torde nog kunna
berätta åtskilligt för kaptenen om den flyende finska
hären, dess styrka, formering, marschlinie och dylikt.

Den ryske korpralen, som gick på ena sidan af
Heikki och höll ett säkert grepp i hans arm, kände sig
helt belåten, nästan stolt, som om det varit hans
förtjänst att fången blifvit tagen. Och det var med en helt
godmodig och vänlig blick den storväxte, skäggige
ryssen betraktade sitt byte.

Ja, kapten skulle bli glad och korpralen få beröm.
Men . . .

Korpral Peter Petrowitscht sneglade på Heikki.

Tänk om fången skulle visa sig styfsinnad och icke
vilja säga något? Iwan, som tjänat i Finland, kunde
tjänstgöra som tolk. Men om fången teg som en
gråsten? Han kände dessa envisa finnpojkar och visste,
att de icke vore lätta att handskas med. I så fall blefve
det klent med berömmet.

De buskiga ögonbrynen drogos samman och det
kom ett hårdt och grymt drag öfver korpralens
väderbitna drag.

Han hvisslade sakta :

— Hå, vi ska nog få honom att tala! Vi ska nog
få finnen att tala! mumlade han och gjorde samtidigt
en svängande rörelse med högra armen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free