Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem man af vakten bodde i den ena snöhyddan,
fem i den andra.
När Iwan red förbi, hade han endast behöft stanna
ett ögonblick och ropa till kamraterna:
— Förföljd af en finsk soldat på skidor . . . Lägg
er genast i bakhåll vid stigen!
Och dessa störtade upp och gömde sig.
Så hade han fortsatt . . . som lockbete, som räfven
för hundarne.
Heikki kom i ilande fart. Rusade rakt i bakhållet.
Pang! Där låg han. Icke så mycket som ettskottens.
Iwan kunde lugnt vända tillbaka.
— Roligt att se dig igen. Du är inte fullt så morsk
nu som då vi träffades i Savolaks eller senast i stugän.
Jag tror du lugnat dig något, lilla fenni, yttrade Iwan
till Heikki, sedan han stigit af hästen och de stannat
framför snöhyddorna.
Denne sneglade på honom under sin svarta lugg,
som sträf och rak hängde honom ned i pannan.
Hvad ryssens flinande skägganlete med de små
grisgrå ögonen och den tjocka klumpnäsan förargade
honom! Hur gärna skulle han icke velat rusa fram
och ge honom ett kvickt slag med sin hårda näfve rakt
i hans fula tryne. Han knäppte med fingrarne. Det
kliade i handen och han hade svårt att stå stilla. Men
han måste behärska sig. Måste tåla den andres hån
och förhålla sig lugn, om han ännu ville hysa ett hopp
att få återse Meri.
Meri!
Vid tanken på henne var det som en töckenslöj a
dragits för hans ögon och han andades tungt.
Hhr vågade den andre, denne skahbige ryske hund,
närma sig hans blonda flicka! Men han hade gjort det.
Han hade. . .
Heikki knäppte hop händerna, så att det knakade
i lederna.
Iwan märkte hans upphetsning. Han närmade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
