Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EU ögonblick väntade han. Men ingen vaknade.
Karlen mumlade något i sömnen. Så tystnade han, och
intet ljud hördes utom snarkningarnes dofva och jämna
knarrande.
Borta mellan stammarne såg Heikki postens rygg.
Tyst som en skugga gled han ut ur hyddan, smög sig
några steg åt sidan och gömde sig bakom ett par
enbuskar.
Han visste hvar skidorna voro. Kände han blott
dem på fotterna! Men ännu hade han några famnar
till den plats, där de stodo nedstuckna i snön.
Nu vände posten tillbaka.
Heikki hukade sig ännu djupare ned. Mellan
en-buskarnes barr kunde han se ryssens köldröda ansikte
och gevärspipan, som blänkte i stjärnljuset.
Åter väntade han några ögonblick. Men då den
andre var på bortväg, tog han hastigt några steg framåt
och gömde sig bakom ett par buskar.
I detsamma vände sig posten hastigt om.
— Är det någon? ropade han halfhögt och höjde
geväret.
Han stirrade mot buskarne, bakom hvilka Heikki satt.
— Om han kommer hit! . .. Om han kommer hit!
tänkte denne, medan blodet bultade hans tinningar, och
hjärtat slog, så han tyckte, det borde höras ända bort
till ryssen.
Han undrade, ifall han skulle kunna rusa upp och
strypa honom utan att de andra vaknade.
Då sänkte posten geväret och foidsatte sin gång.
— Puh!
Heikki andades lättare.
Så tog han åter några hastiga steg och nådde
skidorna. Han lade ned dem på snön, grep stafven och
stack fotterna i bindslena.
Han vände sig om. Borta mellan stammarne
skymtade han posten.
Nu gled han... Ah! Meri och lifvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
