- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
50

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Matts kusk, sedan första häpenheten lagt sig,
iakttog striden med klaraste intresse. Icke en skymt af
rädsla, icke en tanke på att skynda undan i säkerhet,
endast en brinnande bön ur hans fattiga hröst att de
finska gossarne skulle segra.

Ett ögonblick såg det farligt ut för dem. De ryska
leden hade bredt ut sig och klämt finnarne samman.

Men plötsligt syntes de grå rockarne slå sig igenom.
De skuro af det ryska kompaniet på midten och
rullade hop dess led med bajonetterna, så att de blefvo
till två sprattlande knyten af gröna rockar och hvita,
blodstänkta byxor.

Ordningen bröts i det ryska kompaniet. En och
annan vände ryggen till och sprang. Grupper af
soldater följde.

Och plötsligt rusade alla de öfverlefvande ryssarne
i två stora ilockar tillbaka öfver strandsluttningen ned
mot isen.

Finnarne följde tätt efter under stormande hurrarop
och med de blodiga bajonettknifvarne i färdigt hugg.

— Hurrah! Hurrah!... De segra!... De
åbolän-ska gossarne segra! skrek Matts kusk, så det ekade i
skogen.

Skrifvaren Palmqvist, som rest sig från baksätet, stod
där rak i sin trådslitna öfverrock och stirrade efter
soldaterna. Ögonen brunno.

Plötsligt greps han af hjältemodets vanvett.

— Jag vill med!... Jag vill med! skrek han till
med sin pipiga röst, hoppade ur släden och skyndade i
vildt språng ’efter soldaterna.

Matts kusk gapade och såg efter den gängliga
figuren, som sprang öfver snöfälten med öfverrocken
fladdrande som ett segel i blåst och byxorna upphasade
öfver pjäxorna.

Nu hade kommissarien ändtligen vaknat och
återfått talförmågan.

— Vänd hästen och kör hem! röt han till Matts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free