- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
56

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvit dimma, som böljade hit och dit. Han förstod.
Det var krutröken.

Efter ännu några språng stötte han plötsligt på ett
par soldater, som lågo på knä bakom några tallstammar
och sköto.

Han såg sig omkring. Och nu upptäckte han i
öpp-ningarne mellan krutrökens flagor en lång rad af
soldater, stående, knäliggande, hopkrupna bakom stammar
stenar och stubbar, alla skjutande, laddande, siktande
och åter skjutande skott på skott.

Matts kusk kastade sig ned bakom en grof tall och
laddade sitt funna gevär, ett slätborradt fiintlåsgevär
med påsatt bajonett. Krut och kulor hade han i den
stora patronväskan eller bandoleret, som han också
medtagit och nu hängde i den hvita läderremmen öfver
hans axel.

Palmqvist, som likt en skugga följt Matts, gjorde
likaledes. I början hade hans närsynta blickar svårt
att upptäcka någon fiende. Han såg blott, att det då
och då blixtrade till bakom stammarne på andra sidan
en bred öppning i skogen, som han kunde förstå var
ett tillfruset träsk.

Men snart började äfven han bakom träden och
buskarne urskilja höga tschakåer med röda knappar
och flikar af grå kappor.

Och från hvarje sådan där tschakå blixtrade det
ibland till och en rökstråle hvälfde fram. Då förstod
han, att där var fienden, och han lade an och sköt.

Tätt vid sitt hufvud hörde han ibland besynnerliga,
hvisslande ljud, trädgrenar och snö föllo ned på hans
mössa och öfverrock, men han fäste sig ej därvid. Han
var mycket lugnare nu, än då han satt vid skrifbordet i
Parhalaks gästgifvaregård och förde journalen under den
myndige kommissarie Pampéns rytanden. Så fort han
afskjutit ett skott, drog han som de andra in hufvudet
och laddade på nytt. Den häftiga språngmarschen hade
gjort honom godt. De magra kinderna hade fått färg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free