Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan lian nyfiket granskade Palmqvist, som stod där
med brödbiten i hand.
..
Andtligen frågade han: •
— Hvem är du?
— Palm ...
Skrifvaren måste spotta ut brödtuggan, innan han
kunde svara.
... qvist.. . skrifvare ...
— Jaså, Palmqvist, skrifvare . . . Hvilken
Palmqvist?
— Skrifvare vid kommissariatet, ers nåd!
— Ers nåd!... Hupp!... Jag är väl för faen
ingen nåd!.. . Vet du inte, att jag är major vid denna
bataljon?
— Jo, jag fick höra det nyss.
— Och ändå kallar du mig »ers nåd» . . . Hupp!
. . . Du är verkligen bra. Hur har du egentligen
kommit hit?
Och nu började Palmqvist berätta.
I en ström af ord, hastigt och tämligen
osamman-hängande, redogjorde han för resan från Parhalaks
gäst-gifvaregård, huru han under vägen fått se det finska
kompaniet, som gjorde bajonettanfall mot det ryska,
huru han gripits af en plötslig och obetvinglig lust att
vara med, sprungit ur släden, hunnits upp af Matts kusk,
gripit ett gevär, ett bandoler och den där mössan, som
han icke visste hvad det var för en, och huru han
slutligen hört skotten, sprungit in i skogen, sett soldaterna
och lagt sig bakom ett träd och skjutit.
— Han skjuter bra, major. Jag såg honom döda
flera ryssar, inföll Andreas, som stod bredvid.
— Hm! kom en brumning från majoren.
... Och nu skall jag be ers... majoren att få bli
soldat bland de andra, afslutade Palmqvist sin harang.
— Hm!
Majoren tog ännu några ögonblick figuren i
skärskådande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
