Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. VI. |
| Tre löjtnanter och en till. |
Framför sin ryggbrutna stuga i Hannila by, en mil
norr om Pyhäjoki, stod i kvällningen förre sergeanten
vid Björneborgs regementes rusthållsbataljons tredje
kompani, numera sjuttioårige skoflickaren och
backstugusittaren Isak Efraim Träff och såg nedåt
landsvägen söder ut.
Sedan tidigt på morgonen hade trosskolonnerna
med sina stretande hästar och hojtande kuskar dragit
hans stuga förbi.
Så kommo slädarne med de sårade. Pojken Johan,
fjorton år, sonen efter hans olyckliga, döda flicka, den
mildögda, dumma tösen, hade hjälpt honom att bära
vatten ut till de stönande och jämrande varelserna i
slädarne. Och lill-Greta, sju år gammal, knubbig och
rundkindad, hade lindrat deras plågor bara genom att
visa dem sina stora, undrande ögon och sin lilla röda,
smutsiga mun.
Men midt ibland trossen och de sårade hade fram
på förmiddagen en stor, öfverhyggd släde, ett riktigt litet
hus till släde, dragen af fyra hästar med spannridare
och följd af en grupp ryttare, kört förbi.
Den gamle sergeanten hade anat, hvem mannen
med den granna hatten i släden var: hans excellens
fältmarskalken, som gaf sig i väg åt norr undan
trupperna och striderna.
Trosslädarne kördes upp i drifvorna, de sårade
vräktes undan, hans excellens öfverbefälhafvaren kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0065.html
