- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
66

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke fort nog komma fram. Frukosten i Pyhäjoki
prästgård hade varit miserabel. Han längtade efter en
ordentlig middag i Brahestad.

Af förbifarande sårade officerare,’ som sergeanten
gifvit en dryck vatten, hade han hört, att skarpa
strider alltsedan tidigt på morgonen stått vid Yppäri, Viiret
och Pyhäjoki byar, att tredje brigaden under öfverste
Gripenberg, och särskildt öfverste von Döbelns
nylandsbataljon, hållit fienden stången, i synnerhet sedan de
fått hjälp af öfverste Palmfelts första brigad, och att de
haft stor utsikt att segra och drifva ryssarne tillbaka,
men att hans excellens fältmarskalken likväl gifvit
befallning om återtåg till Brahestad. Om några timmar
kunde trupperna väntas tåga förbi.

Och nu stod sergeanten där vid sin stuguknut rak
och styf, klädd i sin gamla uniform oeh spejade nedåt
landsvägen söderut. På sin ena sida hade han pojken
Johan, på den andra lill-Greta, som med ett fast grepp
af sin lilla näfve höll morfadern i byxbenet och
undrade, hvad han väntade på.

Klockan led mot sex och den glimmande solskifvan
sänkte sig mot det hvita istäcket ute på hafvet. I
Pie-hinki fattiga by, som låg nere vid stranden, lyste
rutorna i guld.

Plötsligt kände lill-Gretas näfve, att det ryckte till
i benet på morfar. Hon såg upp i hans ansikte och
märkte, att det gråa skägget darrade kring hans mun.

— Nu komma de, hviskade gubben till Johan.

Han blef ännu stelare och rakare och såg med
tindrande ögon nedåt landsvägen.

Där borta vid kröken, där skogen slutade och några
stugor lågo i brynet, syntes den mörka massan af
framtågande soldater.

Främst red en högre officer, liten till växten, men
med stram hållning, Efter hans häst marscherade tre
trumslagarepojkar, och så följde de täta leden af sol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free