- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
79

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kikarne två halfnakna, blödande figurer föras bort af
kosackerna. Det var öfversten och hans adjutant.

— Jag har hört tilldragelsen berättas på ungefär
samma sätt, inföll Hesselius. Jag stod med mitt batteri
icke långt därifrån och vi hade också till uppgift att
hålla fienden undan, så att trupperna lugnt kunde draga
sig tillbaka.

— Hur gick reträtten? frågade Elgstjerna, som var
mycket intresserad af alla strategiska rörelser.

— Utmärkt... jag kan säga mästerligt.
Brigadchefen, öfverste Palmfelt, skötte sig som en hel karl.

— Det trodde jag också om honom, mumlade
Elgstjerna.

— Man må betänka, att han med sin enda brigad
hade fiendens hela styrka emot sig.

— Ja, det är ju klart. .. Men formen för reträtten?

— Den gick öfver isen mot uddarne strax bakom
Parhalaks. Brigaden formerades i öppen fyrkant med
infanteriet på utsträckt linie, dragonerna på den yttre
flygeln mot hafvet och batterierna sist.

— Och ryssarne attackerade?

— Något!... Gång på gång gjorde Kulneff attack
med sina kosacker, tjutande som vildar. Husarerna och
dragonerna voro inte heller blyga. Då var det att låta
trupperna göra helt om, och det blef salfvor ur kanoner
och gevär, så det osade om kosackernas skinnpälsar.
Jag tänker, de nog fingo nosarne tämligen brända.

— Och ordningen inom brigaden bröts icke?

— Aldrig ett ögonblick. . . Snart hade vi nått
uddarne bakom Parhalaks och där upptogs vi af tredje
brigaden.

— Apropos Åbo läns regemente, som nyss nämndes,
så lär det ju ha förlorat sin chef, öfverste Fleming?
yttrade Kihlström.

— Ja, tyvärr. Det var för resten kort efter det
öfverste Löwenhielm blifvit tillfångatagen. Och anledningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free