- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
83

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tryggt. För ryssarne, hvilka de visste längs kustvägen
förföljde den vikande finska hären, hyste de ingen fruktan.
Hvem skulle söka dem i deras snöhöljda stuga? Här
fanns intet, som kunde locka en lysten fiende.

Meri gnolade en visa, släpande och entonigt som
om hon sjungit en psalm, och gubben nickade i takt med
den sorgtunga melodien. Och hennes tankar drogo till
en liten svartmuskig, knotig finnpojke med de varmaste
ögon och den ärligaste håg. »Fjärran han dröjer...»
Ja, ja, hvar var han nu? I ledet, som väl alla de andra.
Att det dumma kriget skulle komma och förstöra
hennes fattiga lycka! Annars hade de kanske varit kvar i
Jokkas, i något torp, de två tillsammans, Heikki och
hon ... Men nu. När skulle hon åter möta honom?
Få känna hans smekning och se hans vackra blick...
Kanske aldrig. Striden väntade. Kanonerna dundra,
kulorna hvina och soldaterna rusa mot hvarandra. Och
stupad i snön, blek och blodig, ligger en liten
svart-hårig finnpojke med brusten blick.

Meri tystnade. Sländan stannade. Hon lät
händerna sjunka ned i skötet och stirrade in i de röda
kolen, som glödde på härden.

Hon väcktes ur sina drömmar af en ofantlig
gäspning, som Anna presterade med mycken bravur.

— Ja, det kan vara på tiden att gå och lägga oss,
sade Meri och reste sig upp.

I detsamma tyckte hon sig se ett ansikte tryckt mot
fönsterrutan. Med ett svagt rop föll hon tillbaka på
stolen.

Hon darrade och kallsvetten bröt ut på pannan.

Anna och gubben betraktade henne förvånad.

— Hvad är det, Meri? Blef du sjuk?

— Jag tyckte jag såg... ett ansikte på rutan,
stönade Meri.

— Ett ansikte utanför!... Hvem skulle det vara?

Anna gick lugnt fram till fönstret och spejade ut.

Snö och mörker. Endast de närmaste granarne med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free