- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
88

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För resten har di så brådt med att förfölja oss, att di
nog inte ge sig tid att stanna.

— Tror ni verkligen det?

— Säkert.

Det var alltid någon tröst för Meri. Kanske han
hade rätt? Kanske de ryska soldaterna endast voro
farliga, då de ströfvade omkring på egen hand?

— Nä, nu måste jag gå. Ajö!

— Ajö! nickade gumman. Vill du verkligen inte
ha nå’n gröt?

— Det har jag ju sagt. Ajö!

Då han var borta, greps Meri af längtan alt gå ut
och se på soldaterna. Kanske kunde hon finna Heikki?
Att hon skulle svimma ögonblicket innan denne kom
inrusande i stugan! Nu kunde det dröja länge, innan de
åter möttes, kanske aldrig. Hon måste försöka att träffa
honom.

De båda flickorna gingo ut och ströfvade skyggt
och* nyfiket kring i vimlet af soldater.
Kommandorop ljödo. Trummorna gingo. Från alla håll kommo
soldater springande, somliga med brödtuggorna ännu i
mun och renslar och fältflaskor i näfvarne. Officerare
sprängde af och an. Kanonslädarne spändes för. Långa
led ordnades. Vänster om, marsch! Och kompanierna
tågade bort.

Men ingenstädes såg Meri en skymt af Heikki eller
af korpral Kask och Andreas.

Slutligen tog hon mod till sig och frågade en ung
soldat, som hon tyckte såg hygglig och beskedlig ut.
Om herr soldaten visste hvar björneborgsregementet var?

— Björneborgarna? ... Ha redan afmarscherat, lilla
vän, svarade soldaten och klippte tjusfullt med ögonen.

— Usch! Alla karlar ä’ sig lika. Alltid ska de göra
sig till, om man också bara frågar dom om den
enklaste sak, hviskade Anna, tog Meri under armen och
svängde henne bort från den kurtislystne soldaten.

Alltså var Heikki redan borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free