- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
91

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Meri skrek till.

Lillan vaknade, valpen vaknade, griskultingen
vaknade. Och gumman reste sig från pallen.

— Hva ä’ de’?

— Kosackerna ...

— Hå, hå!

Och med pipan på spänn mellan de tunna läpparne,
så glöden nästan berörde den krokiga näsan, ställde sig
gammelmor i fönstret och skådade bistert på kosackerna.

Pojken kom inspringande.

— Så många ryttare, farmor! Så många ryttare!
Hela vägen full och älfven med.

— Tyst! Sätt dig ned och vagga lillan.

Gammelmor var alldeles lugn. Hon ville se den

ryss, som skulle ta något ur huset eller göra barnen illa.

Men Meri och Anna voro hleka af skräck.

Dörren öppnades plötsligt och ett skäggigt ansikte,
på hvilket satt en grå pälsmössa med röd tofs tittade in.

Meri gaf till ett rop.

Strax därpå rycktes dörren upp på vid gafvel och
en lång kosackofficer på omkring fyrtio år, klädd i en
lysande uniform, som gnistrade af silfver och blanka
knappar, trädde hastigt in i rummet.

Lillan i vaggan satte sig upp och började skrika.
Flickan på golfvet skrek, hunden gaf skall, tuppen gol
och griskultingen spatserade grymtande den främmande
till mötes.

Då officeren märkte, hvilket mottagande som
bereddes honom, flög ett leende öfver hans mörka drag
och han skrattade så de hvita, präktiga tänderna lyste
under de svarta mustascherna.

Meri tyckte sig aldrig ha sett en så vacker och så
välväxt karl. Hela ansiktet var omramadt af kolsvarta,
småkrusiga polisonger och ned i pannan föllo långa,
svarta lockar. Hur de mörka ögonen blixtrade och
hvilket muntert leende öfver hans tjocka, röda läppar.

Det var en annan hållning på den mannen än på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free