- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
96

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strändernas skär och öar, det blå hafvet . . . Intet land var
fagert som Finland — och nu hade man lämnat det i
fiendens våld.

Men en och annan af officerarne tänkte föga på
skogarne och sjöarne och våren. Hans blick drogs långt
än längre åt söder, till några starka bastioner och vallar
på en liten grupp af skär strax utanför kusten. Så
länge dessa bastioner höllo sig — och de ansågos ju
ointagliga — så länge var icke allt hopp förloradt, hur
långt mot norr marschen än gick. Kanske kunde man
en vacker dag göra helt om, drifva fienden framför sig
och tåga söderut, tillbaka till hembygden. Snart var
hafvet öppet och undsättningen skulle komma.

Med sömnen ännu i ögonen, knarrig och purken i
följd af den tidiga väckningen, sittande kutig och
hopsjunken på hästryggen rökande morgonpipan, red major
Fihlén bredvid sin bataljon.

Alltsedan han stigit till häst och fått sin trupp i
marsch, hade han icke yttrat ett ord. Då och då vände
han på hufvudet och blängde ilsket på rutorna i
Brahestad och på skogarne där bakom.

Tätt bredvid honom gick kapten Dunder med fasta
steg och detta sving på hållningen, som kännetecknar
en vig och stark kropp.

Ej heller kaptenen sade ett ord.

Ibland vände han sig mot majoren och betraktade
honom förstulet. Och för hvarje gång han så gjorde,
återkom samma tanke:

— Det var tusan, hvad han är lik en gammal
skomakare! . . . En gammal skomakare, som sitter kutig
på sin trebensstol med sulan mellan knäna och beckar
sin tråd.

Han gjorde ett kast på kroppen och tog ut stegen
för att komma i jämnbredd med majorens häst.

— Kapten Dunder, vände sig major Fihlén plötsligt
mot honom.

— Major!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free