- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
98

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvaba ... Kan han inte skrifva?

— Det påstås så.

— Man pratar så mycket.

Trupperna hade nu nått Pattijoki by och solen stack
upp sitt skinande anlete ofvan skogarne i öster.

Major Fihlén svängde sin häst, höll stilla ett
ögonblick och såg bakåt. I kön af marschkolonnen körde
arfilleriet, åtta pjäser, och bakom detta trafvade tre
skvadroner nyländska dragoner.

Allra efterst syntes en ensam man på en brun häst.
Då och då stannade han och riktade kikaren mot några
spridda flockar rytteri, som följde på en half mils
af-stånd. Deras lansspetsar glimmade i solskenet. Det
var Kulneffs kosacker som iakttogos af Döbeln.

De hundarne hinna väl snart upp oss, tänkte
major Fihlén och red ifatt kapten Dunder.

— Vaken och påpasslig är han, vår nye brigadchef.
Han gör inte som hans excellens: åker sin väg och ger
fan i alltsammans, yttrade han till denne.

Dunder log.

— Nej, han håller nog reda på både fienden och
brigaden.

— Ja, det ska gudarne veta. Hela dagen i går höll
han på att inspektera trupperna. Jag tror, han inte gaf
sig, förrän han fått reda på hvar enda knapp. Han
började med trossen. Det märks, att han varit
landt-brukare. Han härjade med kuskarne som en inspektor
med sina drängar. Så kom turen till trupperna.
Soldaterna äro förtjusta i honom. Men jag ska säga
kapten, att det inte är utan, att vi majorer äro liksom litet
rädda för den där lille ettrige mannen. Sen bjöd han
på supé... ja, kapten var ju med... hva’ säjes: palt!
Det tycks vara hans favoriträtt. Men det var klent med
dricksvarorna.

— Han tål intet dryckjom. Det gjorde han ej häller
på sin gård, inföll kapten Dunder.

— Hvar låg den där gården?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free