Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontorsfönstret kom att kasta en blick ut på åkrarne.
»Hva’ fan är det här för spektakel! brummade han
och sprang ut till drängarne. Och nu måste dessa in
och låta sig trakteras. I hela orten fanns icke en så
omtyckt och aktad man som Döbeln.
— Ja, det kan jag tänka mig, brummade major
Fihlén.
— När han om söndagarne åkte till kyrkan till
exempel, skedde det på hans eget vis med en stor
flakvagn ...
— Hvaba! Åkte han till kyrkan i en flakvagn?
— Ja. Och på den hade han alla sina pigor
placerade. Han körde själf och alla flickor och gummor
som anträffades under vägen togos upp, till dess han
fick lasset fullt. Och så svängde ekipaget uppför
kyrkbacken. Men mamsellen ...
— Hvilken mamsell?
— Hans fru, förstås.
— Är han då gift? Det visste jag ej.
— Nå, så riktigt gift är han ju inte precis.
»Mamsellen» kallades hans hushållerska, en klockaredotter
från Skaratrakten, mamsell Stina Ullström, en
godhjär-tad, glad och kvicktänkt kvinna, väl ägnad att
balansera Döbelns nyckfulla och uppbrusande sinnelag.
Hemmet och gården och pigorna skötte hon utmärkt.
Hur ursinnig han än var mången gång, kunde han inte
annat än skratta åt hennes kvicka infall och lustiga syn
på tingen. Han var varmt fästad vid henne och hade
med henne en son.
— Hvar är hon nu?
— Hon hor med sonen på hans öfversteboställe,
Friggesby, nära Helsingfors. Döbeln ville icke lämna
dem kvar i Sverige, då han själf bosatte sig i Finland.
Nå, »mamsellen» hon skulle alltid åka för sig i rack
eller schäs till kyrkan, medan Döbeln själf for i väg
med pigorna.
— Och de voro naturligtvis förtjusta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
