- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
102

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Allt hans husfolk älskade honom, fast han var
ganska sträng. Något slarf och söl tålde han ej.

— Nej, det fingo trosskuskarne noggrant märka i

går.

... Var det någon dräng till exempel, som visade
sig lat och trög ute på fältet, vet majoren, hvad Döbeln
då gjorde?

— Nä.

— Han klädde drängen i fruntimmershatt och
förkläde och så fick denne gå bland pigorna och räfsa.
Och det dref lättjan fortare ur hans kropp än prygel
skulle gjort. Själf såg jag vid flera tillfällen dylika
räf-serskor.

— Ho, ho! Drängen som pigesch . .. Utmärkt!
Kunde sannerligen behöfva sätta mamsellhatt på somliga
af karlarne här, brummade majoren.

— En annan gång, fortsatte kapten Dunder, blef
jag vittne till en löjlig scen. Jag kom en dag ridande
upp till Önne gård. Det regnade. Och utanför huset
får jag till min förvåning se en snickare stå och arbeta
vid en hyfvelbänk, medan en dräng stod bredvid och
höll ett stort paraply öfver hans hufvud. Och allt
eftersom snickaren flyttade sig, flyttade sig också drängen
med paraplyet, så att icke en droppe vatten skulle
spillas på arbetarens ömtåliga hjässa. Det tyckte jag dock
var att drifva omtanken om folket väl långt.

— Visst, visst, mumlade majoren häpen.

...»Den latmasken till snickare satt i köket och

nötte bänk, då jag kom in», berättade öfverstelöjtnanten
sedan för mig. »Men jag körde ut snickaren och ställde
drängen bredvid med paraplyet. Och alla pigorna
gapskrattade. En annan gång tänker jag munsjör snickare
arbetar så i väta som torka.»

— Jaså, han var en så duktig landtbrukare, inföll
major Fihlén.

— Majorn skulle sett hans lagård ... Feta,
präktiga, välskötta djur och allesammans fina namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free