- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
106

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tst! Tst!...

Major Fihlén såg sig omkring med rädd blick.

... anade någonsin den starka viljekraften hos denne
af plågor ansatte man, hans strålande intelligens, hans
själs rikedom, hans utomordentliga förmåga. Jag som
lärt känna honom och i åratal haft glädjen och äran
af hans umgänge, får säga, att det finnes ingen man i
Sveriges land och icke i något annat heller, hvilken jag
beundrar och högaktar så mycket som Georg Karl von
Döbeln, vår öfverste och brigadchef.

Major Fihléns ögon, som nästan lågo gömda under
de buskiga brynen, blefvo allt rundare och större. Själf
hade han ingen förmåga att kläda sina tankar i ord,
och dessa tankar liksom hela hans grofhuggna, ärliga
naturell voro för öfrigt af tämligen enkel beskaffenhet.
Det var därför med en viss förvåning han åhörde
kapten Dunders entusiastiska oration.

Denne hade talat sig varm och kinderna färgades
af en klar rodnad lika mycket i följd af marschen som
af tanken på Döbeln, hvilken kommit hans lättrörda
själ att flamma upp.

Han skulle just börja ett nytt loftal, då smattret af
en gevärssalfva hördes från kolonnens kö.

Alla: majorer kaptener, löjtnanter och soldater vredo
hufvudena bakåt.

Kosackflockarne hade nu blifvit så närgångna, att
de kommit alldeles inpå österbottningarnes kompanier.
Dessa hade af den vaksamme brigadchefen
kommenderats helt om och formerats på linie. Några välriktade
salfvor och en choc af dragonerna voro tillräckliga att
jaga kosackerna på flykten. Tydligen var dessas afsikt
ej så mycket att angripa som att oroa kolonnen och
fördröja marschen.

När soldaterna i rusthållsbataljonen hörde smattret,
ryckte det till i dem och de gjorde på stället marsch.

— Har ni bly i hasorna, era trögbasar? ... Marsch!
Gå på!... Marsch!... Har ni aldrig hört hvisslandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free