- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
108

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter rådgörande med Döbeln, att trepanering skulle ske.
Först flåddes pannan. Bara den operationen tog 17
minuter. Blodflödet stillades och Uöbeln fick
opiumdroppar. Två dagar därefter skedde själfva
trepaneringen. I pannbenet ofvanför högra ögat borrades hål,
först med spikbori’et sedan med ki*onan. Man kan tänka
sig hvilken gräslig plåga .. .

— Brrr! bnimmade majoren.

... Pannbenet uppblöts och en stor benskärfva
ut-togs. I 23 minuter varade opei’ationen, och medan den
utfördes höll Döbeln en fickspegel framför sitt vänsti’a
öga och åskådade manövern. Det visar en sinnesstyrka
och en viljekraft. ..

— Det är som jag sagt: en satans karl!

... Trots sin själfbehärskning kunde han likväl icke
återhålla starka jåmmeri’op. Alla försiktighetsmått voro
vidtagna. Så hade man utanför huset, där han bodde
— grefve Horns i Klaratrakten — bredt ett tjockt lager
af halm, för att åkningen ej skulle förorsaka minsta
darrning och kanske däraf föranledd olycka.

... I början af maj uppbröts pannbenet på nytt och
nya benskärfvor uttogos. Så småningom växte
öppningen tillsammans, ehuru den ännu icke är fullständigt
läkt. Först i början af juni, efter sex månaders
sjukdom, kunde Döbeln åter gå ut. Läkarne ansågo
opei’ationen för ett mirakel; men kung Gustaf sa: Voilå un
reméde pour une tete dure! Och så skratta’ han.

— Det var också nå’nting att skratta åt, mumlade
major Fihlén.

... Men naturligtvis, fortsatte kapten Dunder, har
denna långvariga och svåra sjukdom — och den är inte
slut än — haft sitt inflytande på Döbelns sätt och lynne.
Häftig och obändig och rätt nyckfull lär han alltid
varit och värre har han naturligtvis blifvit genom
plågorna. Tålamod är hvad han mest saknar. Men det
är ju klart, att lynnet blir irriteradt genom denna värk
i hufvudet, som han sällan är fri från. Värst är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free