- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
109

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid blåsig väderlek, i synnerhet vid ostliga vindar. Är
vinden sådan och bindeln kanske icke lagd riktigt till
rätta, då är han icke munter att råka ut för. Det finns
för öfrigt ett utmärkt sätt att få reda på hur hans lynne
är för dagen.

— Hvad skulle det vara?

— Fråga blott på morgonen adjutanten, hur bindeln
blifvit åtdragen. Då vet man, hvad man har att rätta
sig efter. Ibland lossar han på den under ridten, då
såret hettar, och tar upp några ekbitar...

— Hvaba? Ekbitar?

— Han bär alltid sådana särskildt tillskurna i
fickan. När såret hettar, byter han om och lägger in
några torra och kalla bitar. Jag har själf sett det vid
flere tillfällen. Han är för öfrigt en konstig kropp att
rida tillsammans med. Bäst som trafven går, kan han
tvärstanna och sitta en lång stund tyst och stirra stint
framför sig, grubblande på något. Så bär det i väg lika
plötsligt igen.

— Ja, en egendomlig människa är han, det kan
man nästan märka på hans utseende, inföll major Fihlén.

— Icke sant? Dragen ha blifvit ännu skarpare och
mera utpräglade, sedan plågorna tryckt sin stämpel på
dem. Viljekraft, mod och klart förstånd, som intet kan
rubba eller bedraga, lysa ur hans anlete. Se denna
kraftiga näsa, denna bestämda, hopknipna mun, dessa
ögon, som kunna blixtra så hemskt under det svarta
sidenbandet, de djupa vecken vid näsroten, de magra,
tärda kinderna. Rakt fram! Icke en linie åt sidan eller
bakåt, det är hvad hans ansikte tyckes säga. En
märklig man är han för visso.

— En satans karl! mumlade major Fihlén, hvilket
uttryck i hans mun tycktes innebära höjden af beröm.

Klockan led mot tolf och man hade hunnit till
närheten af Hirvaskaari by, en half mil söder om Siikajoki.

Alltjämt följde kosackhoparne, som nu vuxit
betydligt i antal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free