- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
110

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Major Fihlén, som under samtalet gång på gång
riktat blicken bakåt, var verkligen nyfiken att se, hur
denna uppvaktning komme att sluta, när brigaderna nu
snart skulle gå i kvarter för att få sig en bit mat.

— Jag tänker, att de smäller snart, vände han sig
till kapten Dunder. Trots hans excellens befallning att
undvika affär, torde det knappast låta sig göra. Få se
hur länge öfversten kan håll sig. Tålamod har han ju
icke mycket, och de här tjutande kosacksvärmarne kunna
reta upp blodet på en torsk.

— Ja, det blir nog samma historia som vid Yppäri
och Viiret, svarade kaptenen.

— Ni är ju gift, kapten Dunder?

— Ja.

— Hvar har ni familjen?

— I Vasa.

— Jag kom att tänka därpå, emedan vi denna
gången, om det blir strid, som arriergarde stå i främsta
linien. Är ni icke orolig för er familj?

— Åh nej, de ha det nog bra i Vasa. De ryska
officerarne lära uppträda rätt civiliseradt gent emot
kvinnor och barn.

— Och fruarna och flickorna mot dem, har jag
hört... Jag är gunås ungkarl, men ändå förargar det
mig, att flere af de finska fruntimren ska visa ett sådant
tillmötesgående och artighet gent emot inkräktarne. Det
är gubevars dessas granna uniformer och smilande sätt
som slår an. Somliga af småstadsfruarna lära ju
blif-vit halft tokiga af förtjusning vid att få dansa med en
rysk officer. Vi, finska björnar, äro kantänka icke nog
fina och sirliga i maneren för de hoppetossorna,
brummade major Fihlén och betraktade kritiskt sina grofva
becksömsstöflar.

— Ja, en och annan har ju fått sitt lilla hufvud
förvridet; men hvad beträffar min Ann-Sofi och syster
Klara hyser jag ingen fruktan.

— Godt det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free