- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
117

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under ständig skytteeld gick återtåget en bit in i
skogen. Snart var hela kompaniet samladt.

Kapten Dunders röst:

— Hurrah! Fäll bajonett!

Och under stormande hurrarop liksom för att egga
upp hvarandra och inge sig mod, rusade finnarne rakt
mot den ryska jägarkedjans blixtar.

Oron, medvetandet om faran, ångesten att bli
kring-rända och fångna, längtan efter kamraterna satte fart i
karlarnes ben och gaf kraft åt stöten.

Likt en flock mordlystna djur störtade de fram
genom skogen, medan kulorna hveno om öronen. Många
stupade. Ingen märkte det. Nu voro de öfver ryssarne.
Karl på karl stacks ned. De öfriga vräktes undan,
hoppades öfver, jägarekedjan refs upp ...

Sida vid sida sprungo Andreas och Palmqvist.

— Kommer man helskinnad från det här gatloppet,
så är det bra, tänkte Andreas.

Han sneglade på skrifvaren. Denne stirrade rakt
framför sig, icke på de näfmaste träden och ryssarne
utan som det föreföll på något mål långt borta.
Geväret höll han krampaktigt med båda händerna och i
någorlunda riktig ställning, så att bajonettspetsen
åtminstone pekade framåt. Var han modig eller rädd,
klok eller litet fnoskig — det kunde Andreas icke
af-göra. En underlig själ var han. Många goda drag hade
Andreas funnit hos förre skrifvaren, men också många
konstigheter och besynnerliga ryck. Gud vet hvad han
tänkte på. Men framåt rusade han i jämn fart, och
kulornas otäcka hvisslande, som kunde komma en att
skrika af nervositet, bekom honom icke det ringaste.
Troligtvis hörde han det ej.

Som uppstigna ur jorden stodo plötsligt två ryska
soldater tätt framför dem. Andreas, som hade ett skott
kvar i pipan, stannade och sköt. Ryssen föll, träffad i
bröstet.

Palmqvist såg en blank bajonettspets och någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free