Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag blir tagen. Di andra rackarne hinna undan,
men mej tar di. Hupp! Vettskrämda kärringar ä’ di
och inga soldater.
Språngmarschen saktades. Man hade kommit till
en öppen plats i skogen, ett träsk.
Aprilsolen hade gjort isen så porös, att foten
trampade rakt igenom. En och annan af soldaterna
fastnade och kunde endast med möda komma loss.
— Nu borde jag då kunna hinna i fatt dem, tänkte
majoren och rusade i fullt språng öfver.
Där satt han! Ena foten rakt genom sörjan ned i
gyttjan.
Han gjorde ett våldsamt ryck. Andra foten sjönk
ned.
Nu började majoren skrika:
— Hallopp! Hallopp! Hjälp!
Korpral Kask och Matts kusk befunno sig i
närheten. De sågo hans vånda.
— Rädda majoren! Rädda majoren! skrek Matts
kusk och skyndade till.
Han högg i på ena sidan, Kasken på den andra.
Efter några kraftiga ryck fingo de upp majoren.
Ena stöfveln satt kvar i gyttjan. Låt’en sitta! Hvem
hade nu tid med toaletten.
En kula kastade hatten från majorens hufvud.
Ingen märkte det. Med Kasken och Matts kusk under
hvardera armen skumpade major Fihlén vidare.
Men nu voro de ryska jägarne tätt inpå. Skulle
man icke snart nå Österbottens bataljon? Olyckan var
att man höll på att kringrännas och därför icke kunde
tåga rakt på kyrkan utan måste taga en omväg.
Skogen genljöd af brak, gevärskottens smatter,
soldaternas eggande rop, då de sökte uppmuntra och lugna
hvarandra, de sårades skri.
Djuren flydde förfärade. Framför kompaniet lupo
räfvar, harar, vesslor, möss. Rjörnen vaknade i sitt ide
och röt, vargen tjöt. Ekorrar hoppade från träd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
