Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fräsande med en eldstråle efter sig flög granaten
mot det fientliga batteriet.
Plötsligt fick Jussi se ett barn, en liten fem års
flicka, komma utspringande ur en af stugorna vid
stranden och skynda utåt isen, tvärs öfver hvilken elden från
batterier och jägarekedjor möttes.
Barnet hade redan hunnit ett långt stycke från
stranden utan att någon i stugan tycktes ha märkt det.
Men nu kom hastigt en kvinna utspringande. Hon
såg sig omkring. Och när hon varseblef barnet ute på
isen, gaf hon till ett rop och störtade efter.
Kanonerna dundrade, gevärsskotten smattrade.
Röken böljade öfver älfven.
Kvinnan hörde intet, såg intet utom sitt barn, som
sprang rakt mot det fientliga batteriet.
Man ropade till henne:
— Akta er! Ni blir ihjälskjuten.
Ett ögonblick vände sig kvinnan om. Då såg hon
kanske eldstrålarne från kanonerna. Hon förstod, att
faran var stor. Och till skydd —kastade hon förklädet
öfver hufvudet och rusade vidare. Barnet... barnet!
Jussi och hans kamrater töfvade med laddningen.
Ett skott var färdigt, men konstapeln tvekade att föra
den brinnande luntan till fänghålet. Det kunde ju träffa
barnet där ute på isen.
Då ropade Hesselius:
— Inställ elden ett ögonblick!
Batteriet tystnade.
Nu hade kvinnan hunnit ifatt barnet, bon ryckte
det häftigt till sig, tog det i sina armar och sprang
tillbaka till stranden.
Äfven det fientliga batteriet hade inställt sin eld.
Och på ömse sidor om älfven stodo officerare och
manskap och sågo intresserade efter modern, som sprang
med sitt barn.
Ändtligen hade de nått stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
