- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
135

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Därpå skyndade soldaterna till fönstren. Två, tre
skyttar ställde sig i hvarje. Men ändock blef det en
femtio man öfver, för hvilka icke fanns plats.

Dessa störtade till uthusen, refvo upp torf- och
spåntaken, höggo hål på väggarne, så att skottgluggar
bildades. Inom få minuter hade de händiga ryssarne af den
fredliga gästgifvaregården gjort en respektabel fästning.
Nu kunde finnarne komma. De skulle få ett eldigt
mottagande.

Och de kommo också. Med sin major, den
stor-växte grofhuggaren von Essen, stormade en bataljon
tavastlänningar mot Gertula gård.

Här hade vid stridens början Döbeln haft sitt
batteri, som beskjutits af det vid Pyhtilä midt emot öfver
flodbädden afbröstade ryska.

I den tilltagande skymningen kunde man ännu se,
hur kulorna och granaterna härjat bland tallarne. Flere
träd voro knäckta som träffade af blixten, stora grenar
afskjutna och här och där i snön lågo döda finnar.
En häst, som fått en granatskärfva i buken och på
hvilken inälfvorna runnit ut, låg ännu och sparkade i
döds-ryckningarne.

Öfver lik och fällda stammar rusade
tavastlännin-garne fram.

Men knappt hade de lämnat skogen och kommit
ut på åkern framför gästgifvaregården, förrän de
mot-togos af ohygglig gevärseld. Ur hvartenda fönster, ur
tak och väggar blixtrade det och en skur af kulor östes
öfver de stormande.

Hade skogen gått ända fram till byggnaderna, skulle
företaget varit lättare, nu var det förenadt med stor
fara.

Major von Essen, som denna gången var lättare på
foten än i snön vid Viiret, hejdade sig i språnget och
såg sig om. Gud sig forbarme, en sådan manspillan!
Innan bataljonen hunne fram och fått porten sprängd,
skulle hälften vara nedskjuten. Det dugde ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free