- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
145

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drifva fienden tillbaka. Men den saken fann
fältmarskalken tydligen mindre viktig. Hufvudsaken var att
armén befann sig i närheten af förråden i Uleåborg.
De fördömda förråden i Uleåborg! Likt en väldig
magnet hade de verkat på armén och dragit den mot norr.
Och nu, när marschen efter segern skulle gå mot söder,
höllo de den hunden. Hvilken black om foten på en
rörlig armé! Och hvilken black var icke denne tröge,
rädde excellens! Allt gick dåligt, äfven med den hästa
vilja och det frejdigaste mod. Och hvad var det, man
började hviska om Sveaborg? Flyktingar hade
berättat, att på sista tiden intet skott lossades hvarken
från fästningens eller ryssarnes batterier, utan att i
stället ryska officerare nästan dagligen gingo ut och in
genom fästningens portar. Skulle Cronstedt,
kommendanten, ingått stillestånd och öppnat underhandling med
fienden? Hvarför? Om hvad behöfde han
underhandla, när det endast gällde att hålla en ointaglig
fästning besatt, tills öppet vatten blef och flottan kunde
tillföra ny proviant?... Underhandla... pfty! Man
ingick väl icke stillestånd och underhandlade, annat än
då man var nödd och tvungen? Men härvidlag fanns
ingen tvingande omständighet. Kommendanten hade icke
annat att göra än hålla vakt om fästningens starka murar,
och i fall ryssarne komme för nära, skjula hort dem
med sina grofva kanoner. Storma fästningen kunde de
ej. Och icke heller uthungra den. Men hvarför då ge
sig in i underhandling, om detta nu var sant? Kanske
Cronstedt, kommendanten på Sveaborg, var en lika stor
kruka som hans excellens? ...

Men solen sken och himlen var blå som ljusblåaste
siden, granarnes barr lyste blanka af snösmältet, som
droppade nedför grenarne, luften var som pärlande
vin och Juliettes rygg var en gungande bölja.

Han lämnade alla tankar på excellensens strategi
och Sveaborgs tysta murar. Ja, detta var annat än att
TJnder sönderskjutna fanor. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free