- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
151

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

koka med en häftighet, en lidelse, som öfverraskar
honom:

... Jag hatar dig, stenstad! Dina hårda gator, som
göra min fot illa, dina trånga stenväggar, som trycka
mig, ditt hvirflande damm, som kväfver mig, ditt
vagns-rassel, ditt fabrikshvissel, som pinar mitt öra.

Jag hatar dig!

Jag vämjes vid dina dumma nöjen, som tråka ut
mig, dina rökiga kaféer, dina stinkande bönhus, dina
sminkade mamseller, dina jobbande politici, din flärd, ditt
glitter, ditt buller, din rök, din lukt.

Måtte pesten förgifta dig! Måtte eldhafvet uppsluka
dig! Måtte jordskalfven krossa dig! Måtte syndafloden
dränka dig!

Med glädje skall jag sedan segla öfver dina sjunkna
gator och palats till någon fjärran strand, där inga
städer finnas.

Sannerligen, jag hatar dig!

Hvarföre skola sådana som du finnas till?

För att lefva och lefva lycklig behöfver människan
en jordbit, en gård och en kvinna. Ingenting mer.
Hon behöfver icke ditt kram, din industri, dina kyrkor,
dina teatrar, ditt jobb, din smuts, hela din så kallade
kultur.

Jorden är stor nog att räcka till för oss alla. Skulle
icke jorden räcka till? Förvisso! Men bort med
städerna, orsakerna till alla laster, alla brott, allt ondt!

Jag hatar dem! Jag hatar dig stenstad! Sela...»

Hå, hå! Det var mycket det där! Hur kunde han
harmas så? Nu log han däråt. Nu var han mycket
lugnare. Nu hade han ett yrke, där han trifdes, en kropp
som blifvit stark och frisk genom ett förnuftigt lif på
hästryggen och i fält, hvarför lynnet också blifvit bättre.
Nu skulle han sannerligen icke ödsla en minuts harm
på studentskräfvel, småstadspampar och storstadsflärd.
Han var nöjd med sitt lif och vägen låg klar, komma
hvad som komm . ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free