Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ha vi nu marscherat och sträfvat hela natten
i denna fördömda snösörja, borde vi väl också ha lön
för vår möda. Jag vill försöka anfallet. Kanske ska
vi lyckas öfverrumpla och slå ryssarne, fastän det snart
är ljusan dag.
— Bravo! Nå’n valuta ska man ha för sitt arbete,
menade officerarne.
Bidten fortsattes. Och bredvid de marscherande
leden gled Andreas sakta fram på sina skidor.
Han betraktade soldaterna. Hvad många af dem
sågo trötta ut, svettiga och andfådda! Men så hade de
också, efter hvad han nu fick veta, i sex timmar pulsat
fram i snö och gyttja öfver sanka myrar, där de sjunkit
ned ända till knäna. Det fanns ju icke banade vägar
i detta usla land. Åtminstone icke skogsvägen mellan
Paavola och Bevolaks, den enda man kunnat välja.
Och kanonerna hade soldaterna själfva måst draga, då
hästarna sjunkit ned för djupt och icke kommit någon
vart.
— Drag på en sexpunding i sex timmar i mörker,
gyttja och snö får du känna på, hur godt det är,
ropade en soldat till Andreas.
Denne log.
— Hvad är detta för ett regemente? frågade han.
— Savolaks infanteriregemente.
Hvilken bataljon?
— Den tredje.
— Hvem är chef?
— Gubben.
— Gubben!
Andreas fann svaret föga upplysande.
— Ja, det vill säga, chef är den gamle
öfverstlöjt-nant Lode.
— Han som beder.
— Just precis. Han som beder. Men som slåss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
