Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverstelöjtnanten om och iakttog sina gossar. Och i
hans skägglösa anlete med de lysande ögonen och de
runda kinderna låg något så segervisst, så lugnt, en så
fullkomlig brist på rädsla, ängslan eller tvekan, att han
styrkte alla och drog dem med sig.
— Gubben har bedt sin bön och är lugn. Nu
rädes han hvarken fan eller kulorna, tänkte Andreas.
Och den gamle öfverstelöjtnantens hela hållning och
min gaf verkligen intryck af något trosvisst, af en
medryckande entusiasm, som intet kunde rubba.
Andreas hade haft tillfälle att iakttaga flere
officerare, när de fört sina trupper i elden. Och fastän de
stormat än så käckt framåt och visat ett fullkomligt
dödsförakt, låg det likväl öfver deras hållning och sätt
att anföra truppen något nervöst och spändt.
Ögonbrynen voro sammandragna, munnen hopknipen,
blicken hård, deras min och uppträdande gaf intrycket af
okuflig viljekraft. Men också, att det endast var denna
viljekraft, som dref dem framåt mot blanka
bajonettspetsar och eldsprutande kanongap och hvilken kom
dem att icke släppa taget öfver karlarne, fastän det
ryckte kring mungipor och ögon och de kunde vara
nog så rädda. När striden var slut och spänningen
öfver, sjönko många samman som en trasa, bleka och
dödströtta.
Men gubben Lode? Visserligen lyste en stålblå
vilja ur hans ögon, men ännu mera trosvissheten om
uppfyllelsen af den bön, han nyss bedt för sina gossar
och sig, för Finlands väl och truppernas seger. Han
blinkade icke för kulorna och behöfde icke nervöst bita
hop läpparne.
Fastän han sprang där rakt mot de vrålande
ka-nonmynningarne och skydraget af kulor, var det som
han icke det ringaste tänkt därpå, icke ens märkt det.
Han gjorde det nog ej heller. Och Andreas förstod nu,
hvarför soldaterna trodde honom vara »hård» eller
sär-skildt skyddad af en högre makt, så att ingen kula sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
