- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
195

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansikten upp, och ibland sade hon en dråplighet, som
kom dem att ställa de breda munnarne på fyrkant och
gapskratta, så det ekade öfver drifvorna. Men ve pigorna
i tältet, om de slarfvade med muggarne och grejorna!
Då var Lotta öfver dem med sin grofva näfve, och när
hon tog ett tag i den mjuka jäntarmen, så kändes det
— och syntes efteråt.

Hon var omkring femtio år, brunbarkad i synen,
med bruna ögon och svartgrått hår. På vänstra sidan
af den kraftiga hakan hade hon en stor vårta med fem
långa svarta strån och på öfverläppen en mörk
skuggning.

Att Lotta varit vacker i sin ungdom, anade nog
mången, när han såg den varma glansen i de bruna
ögonen, den raka, ehuru något grofva näsan, samt
håret, som nu gråsprängdt, tofvigt och dammigt, i
hennes tjuguårsålder måtte varit ovanligt rikt och tjockt
och — som hon själf sade — så biåsvart som själen
hos en kosack. Men att Lotta också en gång varit
smärt som en ung gran och lätt på vristen som ett
dansande löf, det kunde ingen af de dumma finnpojkarne
tänka. Ty nu var hon bred om lifvet som en rågsäck
och tung i gången som en tjur.

Och solen sjönk på Revolaks dag och violetta
skuggor lades öfver snön och i Lumijokis stugfönster lyste
talgljus och rofoljelampor. Då lade soldaterna hop ett
väldigt bål utanför Lottas stånd, och snart flammade
lågorna lusteliga i den stilla luften mot en mörknande
himmel.

På en kista sutto sida vid sida de två såta
krigarbröderna korpral Olagus Kask och Matts kusk. Båda
drucko kaffe med brännvin i och mådde som små
änglar.

När korpral Olagus fått sig en riktig slurk och tändt
den slocknade pipan, vände han sig till kamraten och
sade med något af korpralvisdomen i min och blick:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free