- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
210

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och nu sjöngs den också vid andra brigadens
bataljoner efter de två segrar, som gjort slut på återtåget
och skänkt armén nytt hopp.

... »Platt intet oss förfärar»...

Bortåt Limingå hördes salfvor. Det var tredje
brigaden som afslutat sin gudstjänst.

Sedan psalmen slutats, afsköto soldaterna två
salfvor, hvarpå bataljonerna kompanivis marscherade bort.

* *

*



I en af de största gårdarne i Lumijoki by var
sam-kväm anordnadt på söndagskvällen samma dag
brigaderna hållit gudstjänst ute på fälten.

I salen var stora matbordet dukadt med massor af
assietter, karotter och fat. Vid ena längan stodo tre
stora, fyrkantiga brännvinsflaskor med Gustaf III:s
namnchiffer inbrändt på glaset, omgifna af spetsglas på höga
fötter. På ömse sidor om dörren postade två väldiga
kaggar, den ena med svagdricka, den andra med
en-bärsöl, mustiga, bruna, hembryggda, ärliga och goda
drycker.

Och majorer, kaptener och löjtnanter togo sin snaps
och höggo in på strömmingen och köttbullarne, på den
läckra, kokta laxen, älgköttet, orrsteken och
syltpann-kakan, som utgjorde efterrätten.

Och sedan fat och karotter i det närmaste voro
tomma, kaggarna med svagdrickat och enbärsölet tömda
och alla mätta och nöjda, dukades bordet af och man
slog sig ned vid detsamma vid kaffekoppar,
punschbålar och pipor. Och röken bolmade och sorlet steg,
man kände sig belåten och glad, och alla krigets
vedervärdigheter, strapatser och bekymmer voro glömda.

Öfverst vid ena kortändan satt den lille Döbeln.
Munnen, annars hopknipen och hård, var böjd till ett
fint, litet satiriskt leende, ögat log, och han pratade med
sina grannar och sade lustigheter och spetsigheter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free