- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
227

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu hann främsta flocken af förföljarne, bland hvilka
Heikki befann sig, fram till vaken.

De stirrade ned i det svarta djupet.

— Så bar jag då icke dödat, men är ändå fri från
honom, tänkte Heikki och kände en viss lättnad.

Nedanför brusade älfven strid och mörk.

Korpral Petrowitsch, Jeroschka och de två andra
ryssarne fångades snart af de utskickade ryttarne.

Bäfvande för sitt öde: arkebusering, följde de
soldaterna tillhaka till byn.

* *

*



— Gubbarne dansa. Klang, mitt klaver!

Niklason satt vid pianot.

Stämningen var hög. De unga löjtnanterna, alla
utom den musikkunnige Niklason, hade aflägsnat sig
för alt ostördt prata i ett angränsande rum. Endast
kaptener, majorer och en och annan öfverste voro kvar.
Döbeln hade ej återvändt.

Niklason spelade på ett gammalt, skrälligt klaver.
På golfvet figurerade majorerna Fihlén och von Fieandt
mot hvarandra. Och kaptener, majorer och öfverstar
skrattade så magarne gungade och ögonen gräto.

Det var också en syn att skåda: den lille major
Fihlén, trind och satt, vaggande på kroppen som en
klumpig björn, lyftande på de korta benen och viftande
med armarne. Och Fieandt, längre och något mager,
plirade med ögonen som en räf, den långskaftade pipan
i hand, struttande på sina stela ben, så de långa
poli-songerna vajade.

Niklason ökade tempot. Och gubbarne snurrade
och svängde och sprätte och figurerade, medan svetten
lackade från deras röda pannor och brösten flämtade.

Och kaptener, majorer och öfverstar vrålade af
skratt.

Endast Konow satt mulen och blängde i ett hörn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free