Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade ännu icke glömt major Fihléns utmärkta
cigarr.
Dörren hade öppnats och en man trädt in.
Uniformen var trasig, fläckad af blod, såg ut att icke ha
borstats på flere veckor. Mannen syntes trött som efter
en lång ridt, mager, insjunken. Men ögonen lyste med
en egendomlig, dyster glans.
Han stod en stund och iakttog munterheten och
larmet, innan någon märkte honom. Och uttrycket i
blicken blef allt mörkare.
Då fick öfverste von Essen se honom.
— Hvem är det där? frågade han kapten Dunder.
Denne skakade på hufvudet.
Nu hade alla lagt märke till den främmande
officeren. Den löjliga leken upphörde, stojet lade sig, det
var som om en kall pust dragit genom rummet.
— Mina herrar, yttrade mannen, jag kommer söder
ifrån, har ridit genom dag och natt. Sveaborg . . .
— Ha ryssarne stormat? afbröt von Essen.
— Sveaborg har . . . fallit.
— Huru?
Ingen kunde riktigt fatta mannens ord.
— Har . . . fästningen . . . tagits?
— Kommendanten, amiral Cronstedt, har gifvit sig.
Fästningen har kapitulerat.
— Utan strid?
Mannen böjde hufvudet djupt.
— Utan strid.
Ett mummel hördes i salen. Hettan hade vikit från
ansiktena. Många voro bleka. Det var som om en
skugga, svart slagskugga lagt sitt dok öfver de
närvarande. Och ur skuggan bröto ord:
. . . Kapitulerat . . . utan strid . . . Sveaborg . . .
Med sänkta hufvuden gingo de bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
