Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. XVIII. |
| Ett nachspiel och ett efterspel. |
— Nej, Sveaborg kan icke tagas!
— Men Svartholm togs.
— Svartholm! En sådan struntfästning. Men
Sveaborg . . . aldrig.
I ett af de inre rummen på stadskällaren i
Helsingfors sutto några personer rökande och drickande. I
soffan framför ett bord, på hvilken stod en tillbringare
varmt vatten, en butelj konjak, sockerskål och glas,
hade två äldre män tagit plats. Den ene — han med
det fylliga ansiktet, den höga färgen, de små gråsprängda
polisongerna — var öfverste Gutoffski, kommendant i
Helsingfors och chef för Jägerhornska bataljonen, en
sextio års man, talträngd och liflig. Den andre var
åtskilligt yngre, omkring fyrtio år, en kraftigt byggd
gestalt med energiskt utseende, skarpa blå ögon och något
i hög grad själfsäkert och bestämdt öfver sitt tal och
uppträdande. Det var kaptenen Carl Gustaf von Schoultz,
förutvarande kommendant på fästningen Svartholm
utanför Lovisa, men hvilken befälspost just blifvit honom
fråntagen och af hans majestät öfverlämnad till major
Gripenberg i samma ögonblick ryssarne började
belägringen.
Kaptenen var nyss anländ till Helsingfors för att
morgonen därpå inställa sig hos amiral Cronstedt på
Sveaborg.
Borta vid ett annat bord sutto tre unga löjtnanter,
af hvilka en var öfverste Gutoffskis adjutant. En af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0229.html
