- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
237

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i tid fört dem undan. De ryska förtrupperna kunna
vara här hvilken dag som helst.

— Åh, ännu dröjer det nog, sade öfverste Gutoffski
och drack ur sitt glas.

Dörren öppnades på glänt och ett näpet ansikte
visade sig.

Det var mademoiselle Lisette de Joliére.

Hon var litet magrare och blekare nu än för ett
och ett halft år sedan, då Niklason gjorde hennes
bekantskap. Det hade kommit en mörkare skuggning
under ögonen, blicken hade fått en egendomlig skärpa
och i pannan och kring ögonvinklarne syntes några
nålfina rynkor. Men munnen log lika lystet och hela
hennes smärta uppenbarelse hade samma eggande charme
öfver sig.

Från skådespelerska hade hon degraderat eller
stigit till chanteuse, och hon lefde på — qui sait?
solsken och leenden kanske. Men hennes toaletter voro
alltid stilfulla och juvelerna på hennes smala fingrar
ingen simili.

— Yisst får man stiga på, sade öfverste Gutoffski

Och alla herrarnes ansikten, utom kaptenens, lyste

upp som på en solskensmorgon vid anblicken af ma
demoiselle Lisettes nopsiga drag.

Mademoiselle gaf den söttjusige adjutanten en öm
blick, hvarpå hon gick fram till den gamle sextioårige
syndaren öfverste Gutoffski.

Det blänkte till i öfverstens något rödsprängda ögon
och den sinnliga munnen kröktes till ett faunleende, då
han såg mademoiselle Lisettes unga och smärta gestalt
vid sitt bord.

Kapten von Schoultz, som märkte att
konversationen hotade slira åt det ömma hållet, gick fram och
ställde sig vid fönstret.

Öfver fästningens nersnöade vallar och bastioner,
en fjärdingsväg där ute på det blåhvita isfältet, hängde
fullmånen röd och stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free